I det stora hela så finns det ingenting att förlåta eftersom det inte finns några misslyckanden, bara lärdomar. Vi växer varje dag, i det stora och i det lilla. I mötet med varandra får vi en möjlighet att möta oss själva. Och där i det mötet – när vi vågar vila vår nakna sårbarhet – så finns bara kärlek…

Delar en text ur min bok  Bara ett andetag bort – Boken om mitt osynliga barn – utgiven 2010

Låt mig lära dig mitt älskade barn, att det är okej att misslyckas. Att det till och med är nödvändigt att misslyckas. Låt mig alltid se dig. Låt mig alltid finnas där för dig. Låt mig aldrig svika dig. Men om jag nu mot mina avsikter någon gång ändå skulle göra det. Så låt mig då vara tillräckligt fullkomlig för att se min egen ofullkomlighet. Låt mig då älska mig själv tillräckligt mycket för att kunna se och erkänna mina misstag, för att kunna ta ansvar för mina egna oläkta sår. Låt mig aldrig någonsin projicera min skuld och skam på dig. 

Låt mig aldrig få dig att känna dig osynlig och liten i min närvaro. Låt mig alltid lyssna till dig, och aldrig bygga murar mellan oss av rättfärdiganden och försvar. Låt mig aldrig vara så rädd för sanningen att jag inte vågar ge dig mitt förlåt, och låt det aldrig bli så viktigt för mig att ha rätt, att jag glömmer vad som är sant. Låt mig heller aldrig blunda så hårt för skulden och skammen att det hindrar mig ifrån att stå för det jag har gjort. Ifrån att stå för det som jag har misslyckats med att göra.

Låt mig ta ansvar för mina handlingar, likväl som för mina ickehandlingar, för min delaktighet, likväl som för min uteblivna närvaro. Låt mig aldrig söka ursäkter hellre än sanningen och låt mig aldrig offra vår kärlek för att upprätthålla bilden av mig själv som felfri. Låt mig alltid kunna se hur stor din kärlek är, och låt mig alltid vara förmögen att ta emot och ge tillbaka. 

Låt mig lära dig mitt älskade barn, att det är okej att misslyckas och att det till och med är nödvändigt att göra det. Och låt mig även få lära dig, mitt älskade älskade barn – Konsten att förlåta sig själv…

– Skriven av Sanna Nova Emilia 2006

 

Kommentarer